Den låten (se ovan) med September kom på radion idag när jag var påväg hem från arbetet. Det var med ett leende som jag trallade med och insåg snabbt att den låten förknippar jag starkt med “sommaren innan vi alla blev vuxna”. Det var sista sommaren innan ALLT, innan alla skaffade barn, innan folk gifte sig och fick barn och flyttade iväg osv osv. Det var en sommar som alla andra, på gott och på ont men ACK så mycket minnen, myggbett och glädje!
Kommer indirekt på ett citat ur en av Unni Drougges böcker- Regnbågens tid
“Och under alltsammans pulserar vilddjuret - människans oregerliga besatthet, en passion som spränger alla gränser”
Jag tror att den sommaren/tiden efter även väckte “vilddjuret” i mig. Min kärlek till livet. Min kärlek till sorgen och min försoning i att allt faktiskt aldrig kan bli som det varit och att jag finner ro i detta.
För er som inte läst Unnis böcker kan jag bara säga- GÖR DET! Jag är fullkommligt förälskad i varje liten textrad hon skriver. Det är kvinnligt, vasst och underbar prosa. Varenda blad innehåller de här små textbitarna som man bara känner fångar tanken och samhällskritiska värderingar som man inte så ofta kan sätta fingret på vad det är. LOVE IT!
Hennes blogg (följ länken): http://unnidrougge.blogg.se/
Jag måste städa sovrummet innan jag lägger mig ikväll- råder lite pollenvarning där inne eftersom fönstret varit öppet inatt. Men innan dess ska jag göra tryffel. Mums!
Jobbet är sig likt. Jag vill bara hitta glädjen igen. Eller sitter det i väggarna? Eftersom jag är inne på detta med Feng Shui och energier i rum så kan jag tänka så ibland. Att all denna negativa energi kanske sitter där i väggarna och våra egna tankar speglar av sig till oss själva en lång tid efter? För vem kan inte säga att man verkligen KAN känna saker som ligger i luften, och ibland i en lokal eller i ett rum… jag vet inte. Vad tror du?
