Ja. Då sitter man i efterdyningarna av vårdstrejken.
Citerar från aftonbladet idag
“I övrigt ser avtalet likadant ut som det kunde ha gjort i mars. 4 procent första året, 2 procent det tredje avtalsåret. Samt en garanterad lägstalön på 21 100 kronor i månaden. Mer än fem veckors strejk gav alltså väldigt, väldigt lite. Jämfört med Vårdförbundets ursprungliga krav är utfallet ännu dystrare. De ville ha 3 400 kronor mer i månaden på två år. De fick 2 200 kronor – men utspritt över tre år. De krävde en lägstalön på 22 000 kronor och fick en som var nio hundralappar lägre”
Som privatanställd så känner man att man inte brunnit för detta lika starkt som om man skulle jobbat inom landsting. Å andra sidan så ser ju jag tydligt att det inte lönar sig att läsa på högskola, 3-4 år när en gymnasieutbildad undersköterska har samma lön ibland högre som en nyutbildad sjuksköterska inom landstinget. Min ingångslön i Karlstad år 2004 låg på 17.400kr, Förra året erbjöds jag ett arbete på rättspsyk i Örebro på 22.000kr. Min lön idag är lite bättre än så, och jag tänker inte klaga.
Det finns en massa aspekter man kan begrunda. Ansvar, arbetsuppgifter, legitimation, kunskap, studielån… listan är oändlig. Det är fortfarande en massa “Florence-anda” i vården. Självuppoffrande kvinnor som vårdar från unga år tills man blir gammal och skrynklig.
Jag vet inte vad man ska kunna göra åt detta, det enda som hjäper är ju att ALLA säger upp sig, och det drabbar ju ändå den enskilda människan värst (som med allt annat, David-Goliat syndromet). Vi får nog bara fortsätta leva, är det olidligt så får man byta jobb.
Pengar är inte allt. Kan varken köpa lycka, hälsa eller kärlek med pengar.
Kom osökt att tänka på Gustav Frödings dikt som jag älskar (hur jag kom och tänka på den vet jag inte, tankekedjorna är ofta allt annat än logiska i min värld).
EN KÄRLEKSVISA (Gustav Fröding)
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
Blir man så morgonpigg av att ha spädbarn eller är man sån sen förr? Å andra sidan så har jag fått den stora äran att hålla i lilla Max en massa idag. Äggstockarna MÅSTE bara påverkas av att ha en sådan lite sötnos i famnen (Max är 2 månader). Vi har typ käkat hela dagen idag känns det som 
och bad honom att ALDRIG mer påpeka något som har med min hy och göra, det är så känsligt! Det är ett kännt fenomen också att LIVSSTRESS ger mig ACNE (surt).
