Har jobbat hela helgen. Idag så var jag och en kollega och köpte gardiner (!) till Slottet. 12 st fönster och det gick SÅ mycket smidigare än vad jag trott. Jag trodde jag skulle ha beslutsångest, men det kändes bara… PERFEKT. Och det kommer bli SÅ fint på min lilla avdelning 
Mitt jobb, eller iallfall min avdelning går till och med att hitta på Wikipedia *beat that*
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4mningsfors
Blev inspirerad och åkte hem och slängde upp de gardiner som jag köpte förra veckan hit hem, det är olivgröna panellängder och panellängder med gröna blad på i olika gröna nyanser. Har två par i varje fönster och det är som ett helt nytt rum här uppe
Tänk vad våren gör med oss! Affären var fylld av kvinnor (och män som gick och släpade saker åt sina kvinnor) som shoppade vårgröna/gula sommriga tyger och saker. Underbart.
Handlade en present till min mamma (två våreldar, blommor i plast) tänkte det kunde vara fint ute i stugan i sommar. Sen hittade jag en present till brorsan också, så han också får nåt att öppna när de kommer hit.
Mitt jobb är ju som andra jobb, en del dagar ett h*lvete, det är mycket tunga bitar som gnager MEN jag inser också att det är ganska charmerande med människor som inte är lika de flesta andra människor. Exempelvis någon med neuropsykiatriska diagnoser. Ett strålande och underbart exempel är:
-
Person ett- Jag såg bilder från XX bostad igår, hon verkade ha jättemycket saker hemma, konstnärlig verkade hon också…
-
Person två- Jasså vad kul. Det var synd att du inte följde med hem till mig när vi var dit, hade du fått se hur jag bor.
- Person ett- Nej, det tycker jag inte var så synd. Jag hade hellre sett hur XX bor!
Härliga människa! Vad komplexa vi är!
Livet skulle vara tråkigt (iallafall mitt) om alla var stöpta i samma form.
