Ja. En flickas bekännelse. PMS, som om man inte kunde bli arg innan så får begreppet “kort stubin” en helt ny betydelse dessa dagar. Idag som jag skulle behövt MASSOR med tålamod eftersom jag jobbat, och att det varit en av de där berömda helveteskvällarna där allt gått “i ett”… Kände redan när min kollega rapporterade över att underläppen började darra lite smått… och bättre blev det inte.
Min chef har beviljat min kollega semester, med argumentet att hon skulle vara på plats. Nu så har hon själv tagit semester, vilket leder till att jag står ensam med både arbete och beredskap tills på onsdag morgon. Känns lite tungt eftersom det inte är en hel del arbete i nuläget. Men men, vad ska jag göra? Det är bara och göra mina timmar och se fram emot att få min efterlängtade TRE DAGARS ledighet i helgen. Men gnälla får man… 
Btw. Som om inte bilen brakade ikväll igen… inget ont kommer ensamt… Samma fel. Bensinmätaren dyker, hastighetsmätaren fungerar inte och stereon lägger av. Sen om jag stängt av den så går den inte att få igång… *suck*
Har tänt ett ljus ikväll. Ställde det i sovrumsfönstret. Ett ljus för Engla. Såg på aftonbladet och har fått fyra sms under kvällen att man ikväll kl 21.00 ska tända ett ljus till minne för den lilla tösen som på ett sånt tragiskt sätt fått lämna denna grymma värld.
Nu ska jag lägga mig. Känner på mig att telefonen snart kommer ringa. På återseende.
